DISTANSGÅNG / WALKING THE DISTANCE

När jag såg Moica första gången tänkte jag att hon såg ut som en ängel. Helt klädd i vitt nästan svävade hon fram i sina vita tygskor och en vitblonderad page som en krona på huvudet.

I den vita väskan låg en vitaminberikad chokladbit som var det enda hon åt, en om dagen. Hon berättade att alla hennes minnen var kopplade till mat, de goda liksom de dåliga men choklad var bara var choklad. 

Varje dag promenerade Monica flera timmar i parken intill staden för att gå bort sin ångest och för att lägga en distans mellan sig själv och minnena från sin barndom. När jag frågade henne varför hon alltid bar vitt, svarade hon att det var för att hon kände sig så smutsig inuti.

Fotografierna är tagna i Ljubljana, Slovenien.